Mnemosynefjärilens förekomst

Mnemosynefjärilen är en vitt utbredd men mycket lokalt förekommande fjärilsart. Dess utbredningsområde har tidigare omfattat hela Europa, med undantag för de höga bergskedjorna och de nordligaste områdena. Den förekommer i öster till Sibiriens södra delar och till Centralasien, där de flesta av dess närbesläktade arter förekommer. Mnemosynefjärilens förekomst styrs av var dess värdväxt nunneörten växer. I Nordeuropa och på Åland är dess värdväxt stor nunneört, som kräver näringsrik jord för att trivas.
Ängar, lövängar, halvöppna skogslandskap och kanterna av strandlundarna i skärgården är det mesta typiska av menemosynefjärilens livsmiljöer. Om ängarna tillåts växa igen klarar sig inte nunneörten i konkurrensen med de högre växterna och den förkvävs. Mnemosynefjärilen förvinner ofta redan mycket tidigare än dess värdväxt eftersom dess larv, som kläcks tidigt på våren, förutom föda också behöver rikligt med solvärme för att kunna utnyttja födan och utvecklas tillräckligt snabbt. Om vädret inte är gynnsamt eller om miljön är alltför sluten, blir larvens tillväxt långsam och maten kan till och med ta slut om växterna hinner vissna. Under våren tätnar den omgivande växtligheten allt mer, tills den tynande populationen av mnemosynefjärilen till slut försvinner.

Mnemosynefjärilens biologi

Liksom övriga fjärilar börjar mnemosynefjärilen sitt liv som ett ägg. Arten förekommer som ägg under största delen av sin livscykel. Ägget, som läggs i förnan eller även direkt under flykten, övervintrar. Undersökningar i Raumo och Somero har visat att arten lägger sina ägg i gränszonen mellan aldungar och ängar. Här är det särskilt varmt på våren och de flesta larverna förekommer på ängarnas öppnaste och varmaste delar (Mikko Kuussaari & Panu Välimäki, muntlig information). Äggen kläcks i allmänhet i april, ibland dock redan på hösten varvid den lilla larven övervintrar. Då solen börjar värma och snön har smält börjar den lilla svarta larven växa snabbt. På en månad växer den till en längd av många centimeter genom att turvis äta och turvis ligga stilla och sola sig. Efter ett puppstadium som varar i två–tre veckor är den fullbildade fjärilen klar att kläckas. Detta sker vanligen i juni, då även fjärilens flygtid i huvudsak infaller.
Före mänskans erövring av världen var mnemosynefjärilen en framgångsrik fjäril. Stora gräsätare som uroxen, visenten och mammuten, som mänskan genom jakt utrotade, höll tidigare växtligheten låg på gräsmarkerna och skötte om att skogsmarkerna hölls öppna. Vi denna tid fanns det antagligen lämpliga biotoper för memosynefjärilen på mycket vidsträckta områden, och därför är arten ännu idag vida utbredd men lokalt förekommande. Den traditionella boskapsskötseln, som lät djuren beta fritt i skogen och på ängar, var tillräcklig för att bevara mnemosynefjärilen. Det moderna jordbruket, trenden att hålla boskapen inomhus i ladugård och en övergång till allt mer enformiga betesmarker har varit ödesdigert för arten överallt i Europa. På fastlandet i Finland har förändringen varit dramatisk: endast en promille återstår idag av de områden som ännu betades för 150 år sedan. Det är synd att den här fjärilen, som Linné 1758 beskrev som ny för vetenskapen på "bergen i Tavastland", för flera decennier sedan försvunnit från dessa trakter. Å andra sidan är arten fortfarande vanlig på många platser i Östeuropa, eftersom boskapsskötseln här tillsvidare följer gamla seder.

Eftersom mnemosynefjärilen är en relativt stor fjäril behöver den stora områden med lämpliga livsmiljöer där dess värdväxt förekommer. Nuförtiden är förekomsterna av mnemosynefjäril begränsade till rätt små ytor, där dock det som mest kan finnas hundratals fjärilar. Om förekomsterna försvagas och ytan minskar genom igenväxning blir det svårare för fjärilspopulationen att klara sig genom en regnig och dålig sommar. Under soliga försomrar kan allt ännu se bra ut, men en dålig sommar kan på en gång ge dödsstöten åt arten. För att arten skall kunna klara sig åtminstone inom ett större område på lång sikt borde det finnas ett nätverk av förekomster och lämpliga livsmiljöer.
På platser där nunneörten växer borde man beakta den då man sköter området. Mnemosynefjärilen gynnas av att buskar röjs bort och trädens nedre grenar gallras. Var och en kan delta i arbetet för bättre levnadsförhållande för mnemosynefjärilen genom att på sensommaren slå ängsväxter som vuxit sig höga. Slåtter och röjning av buskar på sensommaren bidrar till att öka ängsväxtlighetens mångformighet eftersom till exempel hundflokan och den höga gräsvegetationen minskar. Då blommorna blir fler lockar de också till sig andra dagfjärilar och insekter. Gallring av skog gynnar också mnemosynefjärilen där artens värdväxt förekommer genom att ljuset bättre når ner till marken. Här är det viktigt att se till att avverkningsrester inte blir kvar och täcker marken. Man borde också undvika beskogning av blomsterrika ängar och torrängar. Dessa borde även besparas från att bli upplöjda eller att bli förvandlade till gräsmatta.
De arter som förekommer speciellt på de åländska lövängarna håller på att försvinna i stor skala från ett allt mer moderniserat Västeuropa. På Åland har mer traditionella metoder och ett mer småskaligt jordbruk bevarat en rik flora och fauna ända till våra dagar. Det är få saker som tilltalar det mänskliga sinnet mer än försommarens blomsterängar med sina fjärilar och den bedövande doften av sommar!

Ett råd till vore på sin plats här på Åland, eftersom nunneörten förekommer i gräsmattor: Klipp gräset SENT (om det nu måste klippas). Det gynnar ju även olika vårblommande växter.