Bland marina arter som anpassat sig till Östersjöns bräckta vatten är hornsimpan (Triglopsis quadricornis) vanlig. Den känns igen på de kraftiga benknölarna på huvudet. Den förekommer också, trots sitt marina ursprung, i de stora sjöarna i Norden och Ryssland. Vid Åland uppträder den allmänt, särskilt under den kalla säsongen. Den fångas lätt i nät och försvårar periodvis fisket avsevärt genom att den fångas i stora mängder och är besvärlig att lösgöra från näten.

 

Även oxsimpa (Taurulus bubalis) påträffas vid Åland, men är inte vanlig. Den är mindre än hornsimpan och saknar benknölar på huvudet. Den känns igen på en kraftig tagg på vardera gällocket.

 

Rötsimpa (Myoxocephalus scorpius) finns vid Åland, men påträffas sällan. Den blir större än hornsimpan och saknar benknölar på huvudet. Rötsimpan förväxlas lätt med oxsimpan.

 

Det förekommer flera småvuxna, marina arter vid Åland. Den vanligaste och mest kända är storspigg (Gasterosteus aculeatus), som påträffas i stort antal vid grunda stränder. Men den finns också i sötvatten, trots dess marina ursprung. Den kan samlas i stora stim ute på öppet vatten.

 

Lerstubb (Potamoschistus microps) och sandstubb (Potamoschistus minutus) finns på grunda sand-, sten och lerbottnar och kan lokalt påträffas i stort antal. De blir som mest 5 – 6 cm.

 

Svart smörbult (Gobius niger) blir upp till 10 cm lång. Den bör inte förväxlas med svartmunnad smörbult, som är en invandrare i Östersjön.

 

Tångspigg (Spinachia spinachia) blir upp till 15 cm lång och påträffas på grunda bottnar i tät växtlighet.

 

Mindre havsnål (Nerophis ophidion) och tångsnälla eller kantnål (Syngnathus typhle) är små, trådsmala arter, som kan bli upp till 25 cm långa. De är besläktade med sjöhästar. De påträffas längs stränderna ner till 20 m djup. De fastnar ofta i nät, speciellt när näten fylls med alger.

 

Kusttobis (Ammodytes tobianus) och tobiskung (Hyperoplus lanceolatus) är två långsmala arter, som lever i den fria vattenmassan, s.k. pelagiska arter. Kusttobisen blir 10 – 15 cm och tobiskungen upp till 30 - 35 cm. Deras form gör att de sällan fastnar i bragder, men det finns ändå flera fynd av tobiskung på Åland.

 

 

Näbbgädda (Belone belone) tillbringar vintern i Atlanten och företar under våren lek- och födovandringar mot kusterna. Vissa år vandrar den i stim upp till trakterna av Åland och Skärgårdshavet och fångas då ofta av sportfiskare. År 2004 fångades senast många näbbgäddor av sportfiskare på Åland. Leken kan också lyckas hos oss. Forskare vid Husö biologiska station har hittat yngel på södra Åland. Under hösten vandrar fiskarna igen ut till Atlanten. Tillredd får näbbgäddan gröna ben liksom tånglaken.

 

Makrill (Scomber scombrus), som också normalt lever i Atlanten, kan i stim förvilla sig till Åland.

 

Ringbuk (Liparis liparis) är en 10 – 15 cm stor fisk, som påträffas sällsynt vid Åland. Det finns ett fynd från Finngrundet år 2001 och ett som fångades i ett provfiske efter tånglake vid Emskär i Eckerö samma år.

 

 

Sjurygg (Cyclopterus lumpus) är vanlig art i helt marina vatten, men förekommer också i hela Östersjön. Fiskarna i Östersjön är mindre, har större ögon och är slankare jämfört med artfränderna i Nordsjön.   Arten finns på grundare vatten under den kalla årstiden och leker i maj invid kusterna. Då kan man fånga den i vanliga bragder. Under den varma årstiden finns sjuryggen på djupa bottnar. I Östersjön han man fångat sjuryggar mer än hundra meters djup.   Sjurygg, hanen kallas stenbit och honan kvabbso, används endast i viss mån som matfisk. Dess rom är uppskattad. Rommen färgas svart och säljs som kaviar i burk.

Sjurygg fångad vid Högskär, Jomala, den 1 maj 2012.

 

Spetsstjärtat långebarn (Lumpenus lampetraformis) är en bottenlevande, långsträckt fisk som blir 20 – 30 cm lång. Den förekommer på djupa bottnar, 30 m och djupare. Den fångas ibland i trål. Fiskeribyrån har kännedom om två fynd, ett i Ålands hav och ett norr om Åland.

 

Sjustrålig smörbult (Gobiusculus flavescens) är en liten art, 4 – 6 cm, som mycket sällan påträffats på Åland. Orsaken till det är troligen inte endast att den är sällsynt, utan att den inte fångas dels p.g.a storleken och dels att den troligen föredrar den yttre skärgården och lever pelagiskt.

 

Ansjovis eller sardell (Engraulis engrausicholus) är en strömmingsliknande fisk, som förekommer i Atlanten. Ibland förirrar den sig in i Östersjön. Senaste fyndet på Åland gjordes i Geta år 2007.

 

Rödspätta (Pleuronectes platessa) har några gånger påträffats på Åland. Flundror har ofta röda fläckar på ovansidan och kan då förväxlas med rödspätta. Flundran skiljer sig från rödspättan genom rikliga hudförhårdnader på ovansidan. Rödspättan saknar dylika nästan helt.

 

Skäggsimpa (Agonus cataphractus) kan troligen förekomma sällsynt vid Åland, trots att fynd saknas. Den har påträffats i Finska viken.

 

Tejstefisk (Pholis gunnelus) är en liten, ormlik, bottenlevande fisk som har påträffats på Åland några gånger. Den kan vara mer vanlig än vad fynden antyder, då den troligen inte gärna fångas ens i trålar och notar som används för forskningsändamål.