RÖDHAMN - LEDSAGARE I STORM OCH STILTJE
av Jan Andersson

Den stora färdvägen mellan Sverige och Finland och vidare österut har sedan förhistorisk tid gått genom den åländska skärgården. Dagens farled in från Ålands hav, förbi Rödhamn och Ledsund och vidare österut förbi Degerby i Föglö stämmer väl överens med den huvudled trafiken följde under hundratals år fram till 1600-talet. Under äldre tid gick fartygen helst inomskärs men navigationen genom det oöverskådliga gyttret av öar och skär var svår eller omöjlig om man inte fick hjälp med att hitta vägen av någon som kände de lokala förhållandena.

 Lotsarna sätter i stånd remmarna tidigt på våren innan sjöfarten kommit igång. Varje lotsstation hade ett bestämt antal remmare man skulle tillverka och placera ut. Ända fram till 1960-talet tillverkades stängerna av granstammar och korgarna – eller tofsarna – av pärtor av kvistfri gran. Lotsarna på bilden arbetar vid lotsen Sigurd Hägerstrands hemstrand på Ytternäs, söder om Mariehamn. Hägerstrand själv står längst till höger på bilden.

Redan under tidig medeltid förekom så kallade ledsagare som lotsade främmande fartyg genom skärgården. Under Gustav Vasas och hans söners tid växte kraven på säkra farleder där isynnerhet krigsfartyg och kronans transporter skulle kunna ta sig fram med så små risker som möjligt. I slutet av 1500-talet började man bevilja skattefrihet åt de bönder som bodde längs farlederna och var villiga att åta sig lotsningsuppdrag. På Åland bodde de flesta av dessa styrmän i Föglö – men också på Nåtö och Järsö i Lemland som låg lämpligt till vid infarten från Ålands hav. Under 1600-talet antog lotsningsverksamheten fastare former och 1667 infördes lotstvång vilket innebar att de sjöfarande var förpliktade att anlita lots där sådan kunde fås. Först på 1720-talet infördes ett organiserat lotsväsen i Finland.

I början av 1600-talet fanns det bara två lotsuppassningsställen på Åland, Flisö och Sottunga. Under 1700-talet växte det fram en rad lotsstationer och 1785 fanns det hela 18 stycken spridda i hela den åländska skärgården. Efter att Sverige i 1808-09 års krig förlorat Finland och Åland till Ryssland gick den nya gränsen i Ålands hav och skapade nya restriktioner för sjöfarten. Något år efter fredsslutet upprättades Nyhamns lotsstation på Stora Båtskär vid infarten från Ålands hav och lotsstationen vid Ledsund flyttades 1818 till Rödhamn. Här kom lotsarna sedan att vara verksamma fram till 1928. Från 1901 fungerade stationen som uppassningsställe för Nyhamns lotsstation.

Under 1800-talet tjänstgjorde mellan sex och tio personer på Rödhamn. 1892 fanns där en äldre lots, yngre lotsar och lotslärlingar samt en fyrvaktare. 1857 och 1903 uppfördes nya lotsstugor. Den förra var rödmålad medan den senare målades vit med gröna knut- och foderbräder. Lotsarna var tvungna att bosätta sig så nära stationen att de från hemmet med långkikare kunde se om man i signalstången signalerade efter extra lots. Vid lotsningsuppdrag använde lotsarna alltid sin egen båt som bogserades efter det lotsade fartyget. Efter slutfört uppdrag seglade man sedan tillbaka till stationen. Vid sidan av lotsningsarbetet var lotsarna skyldiga att tillverka remmare och sänken och placera ut dem i farlederna och underhålla de sjömärken som fanns inom deras område. Arbetsbelastningen varierade mycket beroende på årstiden och lotsarna fick också mycket tid för fiske och jakt. Arbetet gav en viss status och ekonomisk säkerhet även om lönen inte var hög. Lotsyrket gick i arv inom många familjer och det finns exempel på släkter där en stor del av männen arbetade inom lotsverket.

Den ökande motoriseringen av fartygen innebar att Rödhamns lotsuppassningsställe allt mer kom att förlora sin betydelse. När lotsarna själva fick motorer i lotsbåtarna i slutet av 1920-talet innebar det att lotsarna på Nyhamn kunde lotsa till Degerby i Föglö och relativt snabbt och säkert återvända till den egna stationen efter lotsningen – därmed var Rödhamns uppassningsställe överflödigt.

Eliel Borg från Västeränga i sin lotsbåt. Textiltavla av lärarinnan Vega Johansson från Utterklubb, troligen från slutet av 1920-talet. Borg var född 1896 och började som lots på 1920-talet vid Rödhamns lotsuppassningsställe och fortsatte sedan vid Nyhamns lotsstation tills han gick i pension vid 67 års ålder.

I bottenvåningen på Kobbaklintars lotsstuga finns den jättelika mistlurens maskinrum. Mistluren som har en mynningsdiameter på tre meter installerades när lotsstugan byggdes 1910. Fotografiet är taget 1942 och visar en av de ursprungliga kultändarmotorerna som drev kompressorerna. Maskinrummet är bevarat med all utrustning- de ursprungliga motorerna monterades dock ned 1965 och ersattes med en dieselmaskin. Mannen på bilden är »Lurar Janne», sirénskötaren Johannes (Janne) Jansson.

Kobbaklintars lotsstation i början av 1940-talet. Portarna till mistluren i den översta våningen står öppna. Framför lotsstugan ser man den inneslutna vattenledningen som förde kylvatten till maskinrummet.

Hamnen vid Nyhamns lotsstation på Stora Båtskär fotograferad en sommardag 1908 av Reinhold Hausen. Lotsarnas båtar ligger längst in i hamnen. Stockboden i bakgrunden finns fortfarande kvar i förfallet skick.

Nyhamns gamla lotsstation på Stora Båtskär. Här har funnits lotsstation sedan början av 1810-talet. Den vänstra eller södra delen av lotsstugan byggdes 1876. 1893 höjdes stugan med några stockvarv och man byggde till det som idag är husets mellersta del. Under andra världskriget flyttade stationen till Lilla Båtskär och Sjöbevakningen tog över den gamal lotsstugan. Huset nordligaste parti byggdes då till - skarven ses tydligt i ytterväggen. Också förstugan är en sen tillbyggnad.

En grupp sommargäster från Espholms pensionat har anlänt till Nyhamns lotsstation på Stora Båtskär sommaren 1928. Lotsarnas båtar ligger längst in i den väl skyddade naturhamnen. Det var mycket svårt att ta sig ut ur hamnen vid hård pålandsvind innan lotsbåtarna blev motoriserade i slutet av 1920-talet. Vid infarten till hamnen fanns ett vitmålat kummel som skulle visa vägen i mörkret.

Lotsen Torsten Sommarström från Järsö började sin lotskarriär på Nyhamns lotsstation 1937. Här står han sommaren 2000 i dagrummet på den gamla lotsstugan på Stora Båtskär och tittar ut genom utkiksfönstret på den södra gaveln. Vid det fönstret vaktade lotsarna från 1876 fram till andra världskriget när lotsstationen flyttades till Lilla Båtskär.

En åländsk lotsbåt omkring 1910. Lotsarna använde förr sina privata båtar i tjänsten men en röd våd i förseglet markerade att det var en lotsbåt. Våden ersattes senare av en lotsflagga.