Mötet med en
misshandlad
kvinna

Handlingsprogram
för omhändertagandet av
misshandlade kvinnor

Ålands Hälso och Sjukvård

Operation
Kvinnofrid

Broschyren finns att få från Sonja Lind-Söderström,
socialkurator för ÅHS

Förord
Enligt FN:s deklaration "Violence against Women" från 1989 är hela samhället ansvarigt för det pågående våldet mot kvinnor.
Våld är ett samhällsproblem, som angår envar av oss, var det än sker. Våld som sker på offentliga platser blir föremål för nyhetsrapportering, medan det våld som sker i hemmet sällan syns och blir därför svårare att motarbeta.
"Begreppet våld mot kvinnor innefattar varje våldshandling som är baserad på kön och som sannolikt resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, inklusive hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckliga frihetsberövanden, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet" (Slutdokument från FN:s kvinnokonferens i Peking 1995, §113).

Åland deltar i EU-projektet "Operation Kvinnofrid International" där målsättningen är att höja medvetenheten om problemet våld mot kvinnor. Landskapsregeringen har tillsatt en referensgrupp med medlemmar från social- och hälsovården, polisen, åklagarmyndigheten, skola och kyrka.

ÅHS:s arbetsgrupp med förvaltningschef Björn-Olof Ehrnström som sammankallare träffades första gången i maj -99 och har fortsatt att träffas under hösten 1999 och våren 2000. En av gruppens uppgifter var att utarbeta en handlingsplan för ÅHS med åtgärder vid misstänkta fall av våld mot kvinnor. För detta endamål tillsattes en mindre grupp med representanter för de enheter som mest antas komma i kontakt med dessa kvinnor. Handlingsplanen skall fungera som ett stöd för personalen vid bemötandet och omhändertagandet av kvinnor som misshandlats. Planen bör finnas på alla avdelningar, polikliniker och mottagningar.

Vi som jobbat med handlingsplanen är i alfabetisk ordning: Björn-Olof Ehrnström, Olle Frankman, Åsa Friman, Ann-Christine Jansson, Sonja Lind-Söderström, Lillemor Nyroos-Ahlqvist, Siv Palmqvist, Anette Rask, Seija Sandell, Saija Ström-Karlsson, Mette Sundman, Christina Wikner-Löthman och Jan Österberg.

Mariehamn den 2 juni 2000, uppdaterad i jan. 2002

Framtagen inom ramen för Operation Kvinnofrid International

Inledning
Med kvinnomisshandel avses att en kvinna utsätts för fysiskt, psykiskt och/eller sexuellt våld av en man hon känner och har eller har haft en relation till. Det förekommer i alla samhällsgrupper och åldrar.

Kvinnor kommer till sjukvården med sina skador och diffusa symptom orsakade av våld och övergrepp. Många gånger uppges andra skadeorsaker och bakom psykosomatiska symptom av olika slag kan den verkliga orsaken, misshandel, döljas. skälen till varför de inte kommer fram är flera. Hos kvinnan kan finnas känslor av skuld, skam, ambivalens på grund av stark bindning till mannen och rädsla för repressalier, som hindrar henne från att berätta. Hos sjukvårdspersonalen kan finnas osäkerhet om hur man hanterar misshandelsproblematiken.

Våldsprocessen kännetecknas av att våldet gradvis normaliseras, blir ett normalt inslag i vardagen. Under processen utvecklar de två parterna varsin strategi för att uppnå bestämda mål. Mannens mål är att vidmakthålla och stärka kontrollen över kvinnan. Kvinnans mål är till att börja med att få slut våldet och sedan att överleva (detta kallas för normaliseringsprocessen).

Det är en viktig uppgift för sjukvården att upptäcka och hjälpa kvinnor som är utsatta för våld. Ett gott omhändertagande med insiktsfullt bemötande och möjlighet till fortsatt stöd och hjälp kan vara avgörande för hur och om kvinnan skall kunna förändra sin situation.

Våldet berör även var och en av oss känslomässigt när vi möter det i våra arbeten. Känslorna kan leda till att vi omdevetet försöker begränsa det ansvar vi har för offer och förövare. Vi kan lockas till distansiering, bagatellisering eller val av förklaringsmodeller som reducerar vårt ansvar. Med stärkt kompetens kan vi i stället bidra till att giltiggöra våldet för alla berörda och därmed motverka att våldet fortsätter.

Bemötande och omhändertagande

TELEFONKONTAKT
När kvinnan ringer för att få kontakt vid misstänkt misshandel, uppmana henne att komma som hon är, ej byta kläder eller tvätta sig.

BEMÖTANDE
När den misshandlade kvinnan kommer till mottagningen är mötet med personalen ofta den första kontakten efter misshandeln och hon kan vara mycket chockad. Det är därför viktigt med ett gott bemötande då hon kommer.

• Möt kvinnan med omtanke
• Låt henne i mån av möjlighet vänta i enskilt rum
• Tala med henne i enrum och hänvisa ev. sällskap till väntrummet

KORT VÄNTETID
Det är viktigt att kvinnan så snart som möjligt får komma in på ett undersökningsrum och att hon snabbt blir omhändertagen och undersökt.

ENSKILT SAMTAL
Samtal och undersökning skall ske enskilt, d.v.s. utan närvaro av anhörig - vuxen eller barn. Både mannen och kvinnan kan uttrycka önskemål om att mannen skall vara med - hänvisa till våra rutiner och avvisa mannen vänligt men bestämt ut ur rummet.

LÄMNA INTE KVINNAN ENSAM
I mån av möjlighet se till att någon sjukvårdspersonal kan vara närvarande eller tillgänglig under vistelsen.

LYHÖRDHET
Lyssna aktivt och visa förståelse
Informera om att du har tystnadsplikt

Fråga:
Vill du berätta vad som hänt?
Har någon gjort dig illa?
Har du blivit slagen?
Har det hänt tidigare?

• Undvik ordet misshandel. De flesta kvinnor upplever inte slag och knuffar som just misshandel.
• Respektera att kvinnan inte orkar tala om eller nekar till misshandeln.
• Ifrågasätt ingenting, utan ge kvinnan tid att berätta om det som hänt. Tala om för henne att du förstår, att det kan vara svårt att berätta allt på en gång.
• Poängtera att det är förbjudet i lag att slå och hota. Tala om för henne att misshandeln inte är hennes fel, ingen har rätt att slå henne.
• Det är viktigt att kvinnan känner att vi tror på henne.
• Tänk på att kvinnan många gånger är isolerad, som ett resultat av den misshandelsrelation hon lever i. Hon har många gånger ett litet nätverk eller inget alls. De flesta kvinnor som blir slagna har ett mycket litet livsrum - om de har något alls.

ATT LÄMNA MANNEN
Tala inte om för kvinnan vad hon skall göra, om hon skall lämna mannen eller inte lämna honom. Skynda inte på henne, innan hon är mogen att fatta ett eget beslut.

KRITISERA INTE

• Var försiktig med kommentarer, som kan tolkas felaktigt.
• Undvik dina egna värderingar i samtalet om det som skett.
• Alkohol och våld har ofta ett samband, men inte alltid.
• Misshandlade kvinnor som är alkoholpåverkade får inte bli sämre bemötta på sjukhuset eller annan mottagning.
• Observera att alkoholpåverkan inte alltid betyder att man är missbrukare.
• Kritik av mannen, kvinnan eller deras relation bör du inte ge, det ökar de känslor av skuld och skam som kvinnan sannolikt redan har. Bindningen till mannen är oftast mycket stark, trots allt.

"FIXAREN"
Var gärna en "fixare" i början.
Det innebär att du säger till kvinnan:"Nu bestämmer jag att du (och dina barn) behöver skydd för att inte bli slagna mer" och ordna sedan det praktiska.
Lova inte något som du inte är säker på att kunna hålla.